En sväng till orsa
Jag vet inte om jag skrev det tidigare, men för någon vecka sedan ringde chefen och frågade om jag ville hänga med på kurs/kick-off för sommarsäsongen borta i orsa. Nu när jag tänker efter så har jag kanske inte ens skrivit att jag ska jobba i tänndalen även i sommar. Hursomhelst så tackade jag ja och ikväll kom jag hem från orsa igen.
Som vanligt när det är tänndalenfolket som ordnar så är det rätt avslappnat och ganska mycket öl med i planeringen. Redan på vägen dit knäppte vi som inte körde en varsin öl så resan skulle gå lite fortare. Vi klantade oss lite med att hitta rätt så första nöjesaktiviteten missade vi, istället for vi till stugan och drack mer öl. Efter några timmar var det dags att dra sig till wärdshuset för okända aktiviteter. Det visade sig att VDn och några andra storfräsar skulle prata så där satt man efter ett gäng öl i 2,5 timmar och kämpade för att varken somna eller slå en drill i brallan. Efteråt käkade vi middag och återgick till öldrickningen. Allt var i sin ordning.
Dagen efter var vi specialinbjudna till invigningen av en ny del i djurparken, så där hade vi en trevlig stund när vi drev runt lite skönt bakfulla och kikade på fräna djur.
På kvällen skulle vi ha en kurs för att få yrkesbevis för fyrhjuling, vilket vi hade förväntat oss bli rätt drygt. Det blev det inte... Nä det var så långt ifrån drygt man kan komma. Vi hoppade på en varsin fyrhjuling och for fem mil ut i skogen till ett hus där vi drack öl och badade tunna.
Jag tänkte att det inte kunde bli särskilt mycket bättre än vad det redan var när vi satt i deras egeninredda bardel. Då visade han oss sitt ölsortiment och jag blev motbevisad, det kunde bli bättre. Karln hade ett stort ölintresse och hade massor av spännande öl. Jag fick chansen att köpa en öl som jag antagligen aldrig mer kommer att se skymten av, men jag var lite orolig att den skulle gå sönder på vägen hem.
Det var en trappistöl av det lite ovanligare slaget. För att få tag på den krävs det att man bokar ett möte med munkarna nere i belgien och köper den direkt från klostret. Där stod alltså jag mitt ute i dalaskogen och kunde köpa en 33a för 250 spänn men hindrades av en jävla fyrhjulingstur. Nu i efterhand ångrar jag mig bittert.
Som vanligt när det är tänndalenfolket som ordnar så är det rätt avslappnat och ganska mycket öl med i planeringen. Redan på vägen dit knäppte vi som inte körde en varsin öl så resan skulle gå lite fortare. Vi klantade oss lite med att hitta rätt så första nöjesaktiviteten missade vi, istället for vi till stugan och drack mer öl. Efter några timmar var det dags att dra sig till wärdshuset för okända aktiviteter. Det visade sig att VDn och några andra storfräsar skulle prata så där satt man efter ett gäng öl i 2,5 timmar och kämpade för att varken somna eller slå en drill i brallan. Efteråt käkade vi middag och återgick till öldrickningen. Allt var i sin ordning.
Dagen efter var vi specialinbjudna till invigningen av en ny del i djurparken, så där hade vi en trevlig stund när vi drev runt lite skönt bakfulla och kikade på fräna djur.
På kvällen skulle vi ha en kurs för att få yrkesbevis för fyrhjuling, vilket vi hade förväntat oss bli rätt drygt. Det blev det inte... Nä det var så långt ifrån drygt man kan komma. Vi hoppade på en varsin fyrhjuling och for fem mil ut i skogen till ett hus där vi drack öl och badade tunna.
Jag tänkte att det inte kunde bli särskilt mycket bättre än vad det redan var när vi satt i deras egeninredda bardel. Då visade han oss sitt ölsortiment och jag blev motbevisad, det kunde bli bättre. Karln hade ett stort ölintresse och hade massor av spännande öl. Jag fick chansen att köpa en öl som jag antagligen aldrig mer kommer att se skymten av, men jag var lite orolig att den skulle gå sönder på vägen hem.
Det var en trappistöl av det lite ovanligare slaget. För att få tag på den krävs det att man bokar ett möte med munkarna nere i belgien och köper den direkt från klostret. Där stod alltså jag mitt ute i dalaskogen och kunde köpa en 33a för 250 spänn men hindrades av en jävla fyrhjulingstur. Nu i efterhand ångrar jag mig bittert.
Kommentarer
Trackback
