Världens sämsta natt
Det här är egentligen samma inlägg som det förra men för att lura er att fortsätta läsa så får det här hamna i ett eget. Efter cykelturen var jag ganska mör och trött så jag tänkte hoppa i säng tidigt. Klockan elva låg jag i sängen och skulle sova, så trött som jag var så skulle det bli en enkel match om det inte vore för stormen utanför fönstret. Hela huset knakade och brakade något hemskt. Peter hade fortfarande inte kommit hem och nu följer ett litet ”tankecitat”.
Detta är alltså mina tankegångar när jag låg där i sängen: ”Undrar om peter har kommit hem än, han skulle ju kunna ha gått in till sig utan att jag hade hört det, det blåser och låter ju så mycket. Fan egentligen skulle någon kunna gå in HIT utan att jag hörde det, fyfan. Uhh, tänk om någon skulle göra det och sen komma instörtandes genom min sovrumsdörr, lite rädd jag hade blivit. Tänk vilket underläge jag hade varit i, jag ligger förvånad och chockad i sängen och han står upp redo att attackera.”
Här börjar jag ärligt talat bli lite paranoid, det är nånting med natten som ställer till det med mig. Hursomhelst så låg jag lite halvängslig i sängen på gränsen till att somna när min sovrumsdörr helt plötsligt FLYGER upp med ett jävla brak. Jag skiter fullkomligt på mig och tjoar något osmickrande läte, pulsen går upp i trehundra och femton liter svett sprutar ur kroppen. Jag har nog helt ärligt aldrig blivit så rädd, och allt helt i onödan. Dörren är lite motsträvig att stänga och jag måste ha stängt den alldeles så haken knappt håller den stängd, sedan när huset gnekade till av stormen lossnad den och dörren katapulterade sig inåt. All sans och logik var främmande begrepp för mig just då, jag var upptagen med att ligga blick stilla och skaka. Min natt var helt enkelt förstörd, jag kunde inte somna efter det där så vid ett-tiden gick jag upp och tittade på komediserier för att få tankarna på annat, sedan somnade jag efter nån timmes grateful dead-lyssnande.
