Första veckan
Nu har jag varit på gränsen till galenskap i lite drygt en vecka. Med galenskap menar jag då både våra halvtokiga grannar i väst såväl som mitt sinnestillstånd jag hamnat i här uppe. Närå, så illa är det inte. Visst, norrbaggarna må prata konstigt men särskilt korkade verkar de inte vara. Tristessen jag hade oroat mig för märks inte heller av så mycket, det finns så förbannat mycket pyssel att göra så jag har knappt tid att ha tråkigt.
Jag arbetar alltså på ett hotell, Vauldalens fjällhotell närmare bestämt, tror jag. Det är inget fancy ställe utan mer ett tillhåll för friluftssuktande norrmän. Man åker på turer över dagen och använder hotellet endast för mat och husrum. Min roll i det hela är att vara vaktmästare.
Jag hade inte förväntat mig ett slappt jobb men att vara vaktmästare är mer ansträngande än jag trodde, åtminstone så länge man inte jobbar kommunalt. Mina dagar går ut på att åka runt tillsammans med Peter och vår norske kompanjon Tor och röja småskog. Fan efter tre år i teknik och ett ganska omfattande datorintresse är jag knappt kapabel till att stå upp särskilt länge utan att få ont i ryggen och fötterna. Nu är det meningen att jag ska stå upp åtta timmar om dagen med en jävla röjsåg på ryggen till på köpet. Fast jobbigast är nog ändå allt släpande av träd och buskar.
Min nedrige granne på våningen under mig, den där Peter jag pratade om, har skaffat sig mobilt internet som jag kommer kunna låna lite ibland, så nu kanske det blir nån uppdatering här då och då. Nu ska jag ta mitt pick och pack och traska ner till nämnda granne och spana på californication, hejdårå!
