jonasolsson

Vid det här laget har alla hört talas om HD och insett hur trendigt det är. Ingen som köper en ny tv till vardagsrummet köper ju en med standardupplösning nuförtiden. Tyvärr har folk inte fattat grejen och därför känner jag mig tvungen att skriva en kort förklaring till allt så någon förhoppningsvis tar sitt förnuft till fånga och slipper beträda helvetet vid sin död.

Att titta på en film ska vara en upplevelse. Med större bildyta känns det som att man kommer lite mer in i filmen, så trenden med stora skärmar och hdupplösning är välkommen.
Vad folk inte fattar är att det fortfarande är en ganska dyr teknik, men för att folk ska ha råd att köpa så drar man ner lite på kvaliten istället. Gå in på närmsta elektronikaffär och kolla på de allra billigaste 42"arna, smetigare bild får du leta efter.
Grundregel nummer ett är att aldrig vid något som helst tillfälle köpa det billigaste, vänta hellre ett halvår och spara lite till. Även om den kan stå där i vardagsrummet med en blänkande "HD-ready"-klisterlapp så blir det bara skit när man startar den. Det är bara skämmigt.

Men nu till det viktigaste och det som 95% inte fattar, vilket gör mig grinfärdig... Ljudet!
Förr i tiden när tjocktvn var aktuell så var den så jävla stor så det spelade ingen roll ifall tillverkaren la in ett par halvstora högtalare. Nu vill man att den ska vara slimmad och liten, problemet då är att man får plats med ett par diskantelement i princip, och hur jävla bra är det?

Näe, investerar ni i en tv för tio papp är ni tvugna att köpa ett par separata högtalare och förstärkare. Mer prisvärd upplevelseförbättring går inte att finna. För runt tre tusen ynka kronor har ni förvånandsvärt bra ljud som matchar bildstorleken. Kollar man på en actionfilm ska det ju kännas i bröstet när jetplanet far förbi.

Att använda de inbyggda högtalarna är som att köpa en porsche men byta motorn till ett hamsterhjul, eller som att runka men sluta innan man är klar.


Nu över till videokamerorna.
Den nya folksjukdomen bland dem är att alla lagringsmedium förutom Mini-DV är trendigt, och det är ju synd när mini-DV är överlägset för konsumentkameror.
Det allra sämsta lagringsalternativet är DVD. Kameror som bränner direkt in på dvd är fruktansvärda, visst är det kanske smidigt att kunna kolla på det oklippta materialet på dvdn, men det är inte värt kvalitetsförlusten. För att få plats med mer video så komprimerar kameran klippen innan den bränner in, vilket är ganska motsägelsefullt i dagens hd-samhälle.

Delad "näst sämst"-plats har minneskort/hårddiskkamerorna. Inte lika mycket kvalitetsförlust men att ha det lagrat på minnen innebär att man måste rensa kameran ganska ofta, och gör man inte backupfiler så försvinner hela ditt livs familjefilmer samma dag som datorn går sönder. Backup är inte det billigaste heller, varken flashminnen eller extra hårddiskar är gratis.

Bäst är Mini-DV! Små billiga kassetband utan komprimering som du kan ha kvar i en säker förvaring när du tankat över klippen till datorn. Finns att köpa överallt så man behöver inte ha med sig någon laptop på safarin ifall utrymmet på kameran tar slut, bara att stoppa i ett nytt band.

Sjukt tragiskt att mini-DV håller på att dö ut bara för att okunniga konsumenter köper det som är trendigt.