"Fåglarna"
Oh äntligen är han tillbaka den där jonas.
Det är rätt tråkigt att skriva om när vi gick runt där bland bergstopparna, det händer inte så mycket action direkt, därför så skiter jag i det.
All utebliven action på berget hade dock samlat ihop sig och släpptes lös i min säng på kvällen istället.
Näe, jag hade inte hittat någon nedfrusen gammal Ötzi som jag låg med så läs vidare.
Såhär på hösten är det perverst mycket malar som flyger runt i fjällen. Malar är det vidrigaste djuret som finns och jag brukar rycka till när någon fladdrar förbi ansiktet. Räddare än så är jag alltså inte. Det visade sig dock att jag var räddare än jag har trott.
Eftersom det är KOLSVART på natten där uppe så samlas varenda maljävel vid dörrlampan.
För er som har sett filmen Fåglarna så kan jag säga att det var ungefär likadant, fast istället för blodtörstiga kråkor så var luftrummet fyllt av trötta jävla malar.
Varje gång någon gick in eller ut så kom det in ett tiotal malar i lägenheten som vi hjälptes åt att döda.
Dock så måste petter ha tagit god tid på sig att stänga dörren när han gick på kvällen så när jag låg i sängen och kollade på seinfeld hände det hemska. Eftersom hela huset var nedsläckt och bara min tv lyste upp hörnan jag låg i så kom självklart varenda mal dit för att attackera mig.
Eller ja, en av dom attackerade mig åtminstone. Alldeles plötsligt dök fienden upp i mitt synfält, RAKT på väg emot mig där jag låg och hade det bra. I en enda rörelse hade jag rest mig upp och kastat kudden mot stridsplanet, jag hade tillochmed utstött ett litet läte, SÅ rädd blev jag.
Jahapp, lika bra att kliva upp och se om det fanns fler då, så jag tände lampan och de jävlarna satt överallt. Det blev ett stökande och bökande en bra stund innan jag la mig igen. När jag legat ner fem minuter så, vips, så satt det en ny jävel på skärmen och jag fick gå upp och slakta ännu fler.
Eftersom vi hade haft lamporna tända på kvällen så hade hela tänndalens malbestånd stämt träff på våra fönsterrutor. De var alldeles smockfyllda och det bidrog rejält till "Fåglarna"-känslan, även att de flög in i ansiktet så fort man gick ut.
Jag har inte hunnit gå på toa än så jag börjar bli förbannat skitnödig. Egentligen hade jag lite mer att vräka ur mig men det får bli imorgon.
Jonas, imorgon ska du skriva om det här:
martins underbara krönika
lite mer allmänt om fjällen.
radioutbudet på söndagar.
Det är rätt tråkigt att skriva om när vi gick runt där bland bergstopparna, det händer inte så mycket action direkt, därför så skiter jag i det.
All utebliven action på berget hade dock samlat ihop sig och släpptes lös i min säng på kvällen istället.
Näe, jag hade inte hittat någon nedfrusen gammal Ötzi som jag låg med så läs vidare.
Såhär på hösten är det perverst mycket malar som flyger runt i fjällen. Malar är det vidrigaste djuret som finns och jag brukar rycka till när någon fladdrar förbi ansiktet. Räddare än så är jag alltså inte. Det visade sig dock att jag var räddare än jag har trott.
Eftersom det är KOLSVART på natten där uppe så samlas varenda maljävel vid dörrlampan.
För er som har sett filmen Fåglarna så kan jag säga att det var ungefär likadant, fast istället för blodtörstiga kråkor så var luftrummet fyllt av trötta jävla malar.
Varje gång någon gick in eller ut så kom det in ett tiotal malar i lägenheten som vi hjälptes åt att döda.
Dock så måste petter ha tagit god tid på sig att stänga dörren när han gick på kvällen så när jag låg i sängen och kollade på seinfeld hände det hemska. Eftersom hela huset var nedsläckt och bara min tv lyste upp hörnan jag låg i så kom självklart varenda mal dit för att attackera mig.
Eller ja, en av dom attackerade mig åtminstone. Alldeles plötsligt dök fienden upp i mitt synfält, RAKT på väg emot mig där jag låg och hade det bra. I en enda rörelse hade jag rest mig upp och kastat kudden mot stridsplanet, jag hade tillochmed utstött ett litet läte, SÅ rädd blev jag.
Jahapp, lika bra att kliva upp och se om det fanns fler då, så jag tände lampan och de jävlarna satt överallt. Det blev ett stökande och bökande en bra stund innan jag la mig igen. När jag legat ner fem minuter så, vips, så satt det en ny jävel på skärmen och jag fick gå upp och slakta ännu fler.
Eftersom vi hade haft lamporna tända på kvällen så hade hela tänndalens malbestånd stämt träff på våra fönsterrutor. De var alldeles smockfyllda och det bidrog rejält till "Fåglarna"-känslan, även att de flög in i ansiktet så fort man gick ut.
Jag har inte hunnit gå på toa än så jag börjar bli förbannat skitnödig. Egentligen hade jag lite mer att vräka ur mig men det får bli imorgon.
Jonas, imorgon ska du skriva om det här:
martins underbara krönika
lite mer allmänt om fjällen.
radioutbudet på söndagar.
Kommentarer
Trackback
