jonasolsson

I morse tog det nästan slut på deo och jag brukar kunna bli rätt saftig under armarna om jag inte har sånt. Alltså var jag tvungen att, tillsammans med norre, stappla ner på stan och inhandla en ny efter skolan.
Det blev ett dyrt äventyr minsann, en deo för 265 spänn! Fast då är det å andra sidan en Armani, vilket är det enda märke som lyckas mixa den där lite feminina italienska känslan med manlighet (amani låter ungefär som army).

Ni tjejer som läser det här kanske inte tror att det är så farligt, en deo räcker ju hur länge som helst liksom. Men icke sa nicke, en deo räcker inte ALLS så länge man tror att den ska göra. Det beror nog på mina armhålsbuskar som fungerar som ett rivjärn och drar av en massa deo. Deon är alltså av limsticksmodellen och inte roll-on.
Av någon anledning har jag rätt mycket hår under armarna, min kroppsbehåring måste ha prioriterat armhålorna istället för skägg eller polisonger.

På torsdag ska vi till Gävle på Kickoff.
Det går väl an kan man tro, men inte när bussen går åtta på morgonen. Redan i morse började jag gruva mig för att kliva upp tio i sju på torsdag.



Alla vet att 92orna är helt dumma i huvet, något som märks på skolan. Aldrig förr har matkön gått så långsamt och aldrig förr har det varit lika skitigt på borden. Ingen annan årskull är lika kaxig eller osmart heller.
I brist på intelligens så har tjejerna begåvats med bra utséende istället. Tillochmed vi tekniker har fått lite flicketyg i vårt skåpområde som ser riktigt bra ut.
Det roliga är att det bara gäller tjejerna, för jag har aldrig sett en sämre genpool än killarna i teknikettan. Deras gemensamma tema verkar vara något åt nördhållet. Skadeglädje (åt killarna) och fröjd för ögat (tjejerna) på en och samma gång.


Vilken konstig rubrik? Se om ni lyckas komma på två saker som har med lök att göra i texten!
Priset är äran och en liten twist som inte ens jag vet än.