sån där sammanfattning
Igår var den där kvällen då varenda jävel skulle ut. Jag var taktisk nog att vara bakis på dan, och inte så jättepigg på kvällen heller så jag stannade hemma. Men det gjorde verkligen inget. Av en ren slump kollade jag på en massa scrubsklipp på youtube på eftermiddan, sen fick jag reda på att sexan hade ett scrubsmaraton på kvällen. Jag såg sjukt mycket scrubs igår alltså.
Åh justja, medans jag låg i sängen och var bakis lyssnade jag på "P3 festival". För er som jobbar och inte lyssnar på klockradion vid tolvtiden så kan jag berätta att det mest går ut på att lyssna på SJUKT störiga reportrar som går omkring och inervjuar SJUKT hurtiga fjortisar som tycker sig vara fett fräna eftersom de är på festival.. Hursomhelst, mitt bland alla jobbiga människor (mest attentionwhores) så intevjuade de en snubbe som pysslar med elektronisk musik, det var väl house eller något.
Tydligen är elektronisk musik på uppgång och reportern frågade honom om han trodde att elektroniskt var den nya indiepopen?
- "Jag vet inte, men det vore skönt. Jag är väldigt trött på alla gitarrband med inåtvända fötter."
Hahaha, gitarrband med inåtvända fötter! Så jävla roligt sagt, och så jävla sant. Det känns som att alla band anammar samma stil nu. Man ska ha blommiga femtiotalskläder och stå med lackskorna inåt så tårna pekar på varandra. Helst är det en blommig klänning med puffiga axlar.
Utöver det uttalandet så sa han även att han brukade kolla på "plötsligt i vinslöv". Den dokumentären är så jävla rolig, och snubben som var med i intervjun är hädanefter min favorit.
Det var bara ett sidospår, nu återgår jag till krogsnacket...
Inte verkade det vara så mycket folk ute heller. Kiffe ringde hem till mig precis när de var framme vid stadt och var uppgiven över hur lite folk det var där. Då kände jag mig ännu mer lyckad som minuterna tidigare hade degat ner mig i mjukisbrallor och med en skål ostkrokar.
Idag har jag inte heller gjort något vettigt. Vi skulle åka på rimi en sväng, men det började regna precis så det blev inget av det. Sen skulle det spelas fotboll, då kastade min doja in handduken och nu sitter jag här med en genomtorkad limtub och försöker limma sulan.
Det roliga är att trots att limmet är HELT torrt (ja, jag har skurit upp tuben och kollat) så ligger den här och osar lösningsmedel in i hjärnan. bzzzbzzz, have to stop writin´ now.
Åh justja, medans jag låg i sängen och var bakis lyssnade jag på "P3 festival". För er som jobbar och inte lyssnar på klockradion vid tolvtiden så kan jag berätta att det mest går ut på att lyssna på SJUKT störiga reportrar som går omkring och inervjuar SJUKT hurtiga fjortisar som tycker sig vara fett fräna eftersom de är på festival.. Hursomhelst, mitt bland alla jobbiga människor (mest attentionwhores) så intevjuade de en snubbe som pysslar med elektronisk musik, det var väl house eller något.
Tydligen är elektronisk musik på uppgång och reportern frågade honom om han trodde att elektroniskt var den nya indiepopen?
- "Jag vet inte, men det vore skönt. Jag är väldigt trött på alla gitarrband med inåtvända fötter."
Hahaha, gitarrband med inåtvända fötter! Så jävla roligt sagt, och så jävla sant. Det känns som att alla band anammar samma stil nu. Man ska ha blommiga femtiotalskläder och stå med lackskorna inåt så tårna pekar på varandra. Helst är det en blommig klänning med puffiga axlar.
Utöver det uttalandet så sa han även att han brukade kolla på "plötsligt i vinslöv". Den dokumentären är så jävla rolig, och snubben som var med i intervjun är hädanefter min favorit.
Det var bara ett sidospår, nu återgår jag till krogsnacket...
Inte verkade det vara så mycket folk ute heller. Kiffe ringde hem till mig precis när de var framme vid stadt och var uppgiven över hur lite folk det var där. Då kände jag mig ännu mer lyckad som minuterna tidigare hade degat ner mig i mjukisbrallor och med en skål ostkrokar.
Idag har jag inte heller gjort något vettigt. Vi skulle åka på rimi en sväng, men det började regna precis så det blev inget av det. Sen skulle det spelas fotboll, då kastade min doja in handduken och nu sitter jag här med en genomtorkad limtub och försöker limma sulan.
Det roliga är att trots att limmet är HELT torrt (ja, jag har skurit upp tuben och kollat) så ligger den här och osar lösningsmedel in i hjärnan. bzzzbzzz, have to stop writin´ now.
Kommentarer
Trackback
