jonasolsson

Nu är vi inne i slutspurten av säsongen. Den värsta påskveckan är till ända och kvar är bara en ynka dyngblöt vecka. Och tur är väl det, mitt tålamod med turisterna har verkligen tagit slut. Förra veckan stod jag och pratade med ett par gnälliga jävlar som hade ramlat i liften och ville ha läkarvård, innerst inne ville jag bara fråga vad han var för jävla kärring men lät bli. Precis när jag rosenrasande lämnat dem vid ett bord i väntan på tillkallad läkare kom det en kärring som missade ingången. Jag såg att hon for för långt och pekade med hela armen var man gick in, nästa gång jag tittade tillbaka var hon på väg under avspärrningen saxandes över kablar och grejer. Då brann det av för mig.

-Men vafan gör du? Det är ju avspärrat där!
-mummel mummel...
-Du kan ju inte åka runt och bryta mot avspärrningar dagarna i ända, DÄR är ingången!
osvosv..

Hon såg lite ledsen ut när hon for upp i liften, men jag har ju för helvete fått nog!
Till helgen går en stor jävla slalomtävling av stapeln här i tänndalen och nu svämmar vi över av träningsgrupper. Som bekant är tävlingsåkare den värsta skit som finns men eftersom de ändå kommer tillbaka nästa år behöver man inte vara lika vänlig. Jag har börjat tillämpa mina undantagsregler när jag hjälper arroganta slalomåkare. Åker de fram utan att se sig för låter jag med glädje bygeln slå dem vimelkantiga i huvet. Viftar de med stavarna står jag kvar och ser ut som att jag tänker hjälpa till, men det gör jag inte. Och sen det värsta. De som åker fram i för hög fart och glider ifrån mig när jag fångat bygeln. Förr brukade jag jogga ikapp dem fem meter och ge dem bygeln med ett flin. Nu går jag sakta så linan dras ut en bit, sedan släpper jag så hela helvetet förhoppningsvis skadar dem..

Min goda moral brukar hindra mig från sånt här men i skrivandes stund är jag inne på min sjätte fylledag i rad så jag får lite hjälp på traven där.