jonasolsson

Jag vågade inte riktigt tro på det förrän jag verkligen höll flaskan i handen men nu är den här, min alldeles egna Ardbeg Supernova.

Lyckligt ovetandes gick jag runt utan att ens ha en aning om att det kommit en ny utgåva av nämnda whisky. På väg hem från orsa läste jag en notis i ett whiskymagasin där jag såg att 5000 flaskor kommit till sverige i början av juni. Jag trodde det var kört att få tag på en tills häromdagen då peter kom hem och berättade att han beställt två stycken. Det fanns naturligtvis ingen på systemet i funäs så personalen fick titta om någon annan butik hade hemma, och lyckligtvis fanns det nio stycken kvar i hela sverige. Nu är två av dem hemma hos mig varav den ena har öppnats och smakas på just nu.

Hur är den då?
Ryktet om att det är världens rökigaste whisky hade inte undgått mig så det var med stor iver jag rev loss folien och öppnade korken, och visst är den rökig! Inte riktigt så rökig som jag hade väntat mig, men jag misstänker att alkoholen döljer lite av lukten. Vanligtvis är jag emot allt vad vatten och is heter när det gäller singelmalt, men supernovan skulle kanske må bra av några droppar vatten för att få fram ännu mer lukt och smak.

Smakmässigt är den riktigt trevlig, om det nu är rätt ord för en så eldig jävel. Är jag ute efter en trevlig smak dricker jag nog hellre en lagavulin eller laphroaig quarter cask, men den här är mer än smaken. Det svider i ögonen av ångorna, det sticker i näsan av ångorna och tungan bränner, och det menar jag som något positivt. Jag är inte speciellt bra på att beskriva smaker, men jag kan säga att jag är väldigt nöjd.

Kort och gott, supernovan är en stökig jävel!