den senaste tiden
Jag är utarbetad och fantasilös så nu kommer det ett sånt där inlägg då jag bara matar ur mig vad som hänt på sistone...
Det är inte världens sämsta jobb jag har kan jag lova. Jämfört med när jag bara är ledig händer det en rätt mycket saker. Häromdan hade vi evakueringsövning i stolbanan, precis som i vintras. Den här gången fick jag dock vara en av dem som evakuerade så det var rätt spännande. Först klättra upp drygt tio meter i liftstolpen, kroka fast sig med en sele i vajern och hoppas att man kopplat rätt när man hoppar av plattformen. Det är ungefär hundra rep och två tusen kopplingar att hålla koll på så första gången var det lite nervöst. "Ska det här repet verkligen hänga löst? Varför sitter den här haken såhär? Du ser bättre när du väl hänger där". Efter det gled jag längs med vajern ner till närmsta korg där polarna satt. Sen är det bara att koppla om lite och klättra ner i korgen och ge personerna där en sele att halas ner i.
Det är inte sämre än att man känner sig lite fräck när man kommer glidandes högt upp i en liten sele, hoppas bara att jag får göra det om det blir skarpt läge nån gång. "Nämen hallå damer, sitter ni här och har det gott? Här kommer jag och ska hjälpa er ner, men bara om jag får en puss såklart".
Jag gör även lite annat på jobbet. Förutom banbygge och cykelskruvande är det även jag som är downhillguide åt dem som bokar det. Igår ville två personer ha lite guidning så då fick jag cykla downhill i tre timmar på arbetstid, inte heeelt fel det. Jobbigt nåt så inåt helvete bara.
Idag damp det in fyra nya downhillcyklar i verkstan som vi byggde ihop, det var viktigt att vi hann färdigt för imorgon efter jobbet bär det av till järvsö med arbetskollegorna för att prova på deras banor. Hur grymt är inte det då?
Allt går med andra ord helt åt mitt håll nuförtiden och så får det gärna hålla på ett tag till.
Det är inte världens sämsta jobb jag har kan jag lova. Jämfört med när jag bara är ledig händer det en rätt mycket saker. Häromdan hade vi evakueringsövning i stolbanan, precis som i vintras. Den här gången fick jag dock vara en av dem som evakuerade så det var rätt spännande. Först klättra upp drygt tio meter i liftstolpen, kroka fast sig med en sele i vajern och hoppas att man kopplat rätt när man hoppar av plattformen. Det är ungefär hundra rep och två tusen kopplingar att hålla koll på så första gången var det lite nervöst. "Ska det här repet verkligen hänga löst? Varför sitter den här haken såhär? Du ser bättre när du väl hänger där". Efter det gled jag längs med vajern ner till närmsta korg där polarna satt. Sen är det bara att koppla om lite och klättra ner i korgen och ge personerna där en sele att halas ner i.
Det är inte sämre än att man känner sig lite fräck när man kommer glidandes högt upp i en liten sele, hoppas bara att jag får göra det om det blir skarpt läge nån gång. "Nämen hallå damer, sitter ni här och har det gott? Här kommer jag och ska hjälpa er ner, men bara om jag får en puss såklart".
Jag gör även lite annat på jobbet. Förutom banbygge och cykelskruvande är det även jag som är downhillguide åt dem som bokar det. Igår ville två personer ha lite guidning så då fick jag cykla downhill i tre timmar på arbetstid, inte heeelt fel det. Jobbigt nåt så inåt helvete bara.
Idag damp det in fyra nya downhillcyklar i verkstan som vi byggde ihop, det var viktigt att vi hann färdigt för imorgon efter jobbet bär det av till järvsö med arbetskollegorna för att prova på deras banor. Hur grymt är inte det då?
Allt går med andra ord helt åt mitt håll nuförtiden och så får det gärna hålla på ett tag till.
Kommentarer
Trackback
